Min riddare i skinande rustning

Nä, det blir nog ingen järnvägare av den där gondorianen. Huvudet hänger på'n, axlarna är nere vid fotknölarna, det verkar vara nåt galet med hela hans uppenbarelse. Förmodligen har det något att göra med utbildningen han försöker klara. Troligtvis hade han inte klarat en minut till på det gudsförgätna ställe på vilket han befinner sig om det inte vore för hans nya älsklingspryl.

Den spelar Susanne Sundförs "Walls", och huvudet rätar lite på sig. "Misty Mountains" med Mando Diao följer, och skallen sitter helt där den ska. Axlarna lyfter med Dylans "Nettie Moore" och med Massive Attacks "Teardrops" i öronen lutar han sig tillbaka. Plötsligt helt tillfreds med livet.

Så vaknar han igen. Snart får han åter leta ljusglimtar.

Kommentarer
Postat av: Hanna

Jag inser att jag knappt skulle ta mig genom resan hem från jobbet utan min vän mp3-spelaren. Den muntrar upp de mörkaste stunder.

Postat av: Staffan

Jag fattar inte hur jag klarat mig utan.

2008-02-28 @ 21:48:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback