Att bygga ett luftslott

Filmklantigheter är inget jag letar efter. Gympaskorna i såväl Sagan Om Ringen som Gladiator gick mig obemärkt förbi. Det tog mig åtskilliga tittningar i slow-motion för att hitta den blå skåpbilen i Braveheart. Jag gav - och ger fortfarande - blanka fasen i att det ryker ur alla fyra skorstenarna i Titanic, trots att verklighetens båt tydligen bara hade tre riktiga skorstenar och en attrapp.

Men.

När en man, spelad av Hasse Alfredson eller ej, skjuter sig genom kinden så blodet sprutar i nacken borde det minst bli en liten skråma även i kinden. Och en kvinna som är gravid en hel film dricker troligtvis inte vin på Mosebacke i slutscenen. Framförallt inte om hon fortfarande är gravid. Och om en nationellt efterlyst jätte står tjugo meter från polisen så syns han, trots att det regnar. Och om ett cykelbud har en enda liten scen att göra bör han kunna ta den utan att stanna upp för att titta mot regissören, oavsett om den sistnämnde är Hasse Alfredsons son eller ej. Och, och, och...

Luftslottet som sprängdes är alltså inget vidare som film. Förutom ovan nämnda slarv (and there's more where that came from) så är den vassa historien - den om Säpos tvivelaktighet - sönderplockad i molekyler.

Rättegångsscenerna är det enda som räddar filmen någotsånär. Tätt, välspelat och stämningsskapande. Framförallt imponerar Niklas Hjulström som tillintetgjord åklagare. Men helhetsbetyget är att man hellre borde läsa om boken.

Fört övrigt är Noomi Rapace/Lisbeth Salander i vissa lägen vansinnigt lik Charlotte Kalla.

Dagens låt är "Norwegian wood", The Beatles.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback