Night of living dread

Nattjobb är lite av roulette för hjärnan. Man har ingen aning om vad man ska förvänta sig när man går dit, oavsett vilken natt i veckan det handlar om. Natten som gick var semi-lugn, jag hoppas på nåt liknande kommande natt. Ta i trä.

När jag inte jobbar händer det att jag handlar. Eftersom jag numer är bilburen tillåts storhandlingar, vilket i stort är bra för ekonomin. Men då dessa storhandlingar utförs på stormarknader är det svårt att låta bli de fina filmerbjudandena på vägen. Nu senast ramlade jag över två filmer som jag har velat se länge. I'm not there och Papillon landade blixtsnabbt i kundkorgen, till totalsumman av 99 svenska riksdaler. De kan vara hälften så bra som historien säger och ändå vara värt det. Men det ska erkännas att man, som varande en lyssnare av Bob Dylan, skämmes en aldrig så liten aning över att inte ha sett den förstnämnda.

Hemmavid är jag ju ägare av en hel del kanaler, och dessa skaffades med anledning av att kunna se bra fotboll i första hand, bra filmer i andra hand och intressanta dokumentärer i tredje hand (fjärde handen blir nog den höga upplösningen). Så, vad händer när man kan se Manchester United - Liverpool i direktsändning för första gången på ett par år? Jo, man jobbar eftermiddag. Skräp, mina vänner. Skräp som bara den.

På inrådan blir dagens låt "If the stars were mine" med Melody Gardot.

Kommentarer
Postat av: Frida

Tro mig, jag gjorde dig och låten en tjänst när jag valde att inte sjunga den för dig:)

2009-10-25 @ 16:20:22
Postat av: Staffan

Jag vet inte jag, det hade varit intressant.

2009-10-26 @ 19:32:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback