Confessions of a slightly degenerated mind

Festen har börjat, men jag är inte helt inne i det. Vet inte vad det beror på, men att nåt inte riktigt stämmer står klart när jag inte överhuvudtaget brydde mig om att se Algeriet-Slovenien. Ett än värre exempel, som gjorde att detta inlägg började växa fram, kom nyss. Då reste jag mig helt sonika från matchen mellan Japan och Kamerun.

För att diska.

Vuvuzelor kanske inte är den bästa TV-ingrediensen, men har man ett VM i Sydafrika så har man ett VM i Sydafrika. Är inte själva grejen med att fotboll ska förbrödra att man därmed också har respekt för varje kultur? Om dessa tutor förbjuds ska sambatrummor förbjudas när VM går i Brasilien. Basta.

Men jag reste mig alltså för att diska. Ingen hade bett mig, ingen annan ville ha tv:n, ingen såg diskbänkseländet utom jag.

Väldigt roligt också att alla storlag har en stor sak som talar emot att de ska vinna. England har kanske mest, likafullt är jag osviklig optimist och hoppas få skråla "Rule Britannia" på Sergels Torg om ett par veckor. Om detta inte blir av får vilka som helst utom Danmark vinna.

Diska. Vafan. Är man vuxen nu? På riktigt?

Apropå nåt helt annat har jag fått ännu mer vatten på min kvarn: Politikers löften är mer att betrakta som fåfänga förhoppningar som de kanske, eventuellt, möjligtvis skulle vilja få igenom. Men vi vet inte säkert, beslut är inte taget än.

Allt, precis allt, pekar mot att dagens låt är "Clean Town" med Mando Diao.