Confessions of a slightly degenerated mind

För tredje, räkna dem, tredje hösten i rad ska det flyttas. Den här gången nöjer jag mig dock med att flytta inomstädes. Tidigare har det varit ett 20 mil minimum, men nu handlar det om ett par kvarter. Och om jag får säga det själv börjar jag bli rätt hyfsad på att packa.

Kom på mig själv häromsistens med att kalla Taallae för nomad. Han flyttar ju som ingen ann, påstod jag. Jo, ungefär som en ann, påstår jag nu. Men han innehar ännu distansrekordet, och om Gud vill och skorna håller så behåller han det ett tag.

Många klena filmtittningar på slutet annars. Jag kan händelsevis avslöja att ni inte behöver bemöda er att se varken Nördskolan eller The Best Man. Blades of Glory (japp, en del Jon Heder har det blitt, men inget slår än så länge Napoleon Dynamite) däremot hade sina poänger, även om den är långtifrån det roligaste som skådats.

TV:n självdog igår. Åtminstone känns det så när man, van med att kunna se en massa friidrott och slikt om morgnarna, kommer upp och är tvungen att se på Get over it istället. En av alla miljarder tonårskomedier som är precis lika varandra. Och av någon anledning såg jag hela, i väntan på något som skulle särskilja den från mängden. Men icke.

Flängandet från semestern har förresten inte upphört, ledighetens ändande till trots. Igår kom jag, för sjuhundrafemtioelfte gången i ordningen, tillbaka från Gondor till Peking. Och om en och en halv vecka åker jag igen. Tokfan är bara förnamnet.

Men resorna har, bland mycket annat, givit mig något att tipsa er om. En serie som snart drar igång på en betalkanal nära dig är väldigt väl värd att se. Generation kill heter den, och handlar om jänkarnas senaste intåg i Irak. Snygg, smart, välspelad historia.

Hästhandlare Holmgren hade tagit på sig sin finaste skjorta, finaste slipsen och finaste kavajen och matchat med ett par hästhandlarjeans. Han hade putsat tänderna med vaselin för att få det där speciella hästhandlarleendet så glansigt som möjligt, och för att få hästhandlarsvenskan så snabb som möjligt.

Det var bara det att ingen skulle få se hästhandlare Holmgren i bild, han skulle ju bara kommentera en match, gubevars. När detta gick upp för honom tänkte han "Ah, well, jag försöker väl att fylla rutan med min person verbalt istället då". Och det gjorde han. Kanske inte just med sin person, men dock med en fantastisk svada av absolut nonsens med krydda av felaktigheter, utspottade som sutte han på dass.

En vacker, vacker dag ska jag berätta om de kommentatorer som jag tycker gör ett bra jobb. Det blir ett litet men naggande gott inlägg.

Kjell Bergqvist sa det ganska bra som Gunvald Larsson en gång i världen:

"Är det inte det ena så är det andra, sa flickan som blödde näsblod."

Är det inte arbete så är det att ligga i soffan, däckad av att försöka bekämpa bakterierna som huserar i kroppen. Som tur är finns OS, så att man avslappnat kan ligga och kika lite. För det kan väl aldrig vara så att jag sitter som på nålar och nervösar mig för tennisdubbel, damfotboll och rodd? Det får i och för sig vara hur det vill med den saken, idag tjuvstartar Premier League. Och imorgon drar det igång på riktigt.

För övrigt måste jag be om ursäkt för rubriken. Men den var oundviklig.

Ah, den måndagen. Äntligen kom den, och svepte bort all ledighet. Bort sovmorgnar, bort glada vänners lag, bort allt. Fram arbetes och anletes svett, röda ögon och stressmage. Mumsigt fullibibblan, oh happy day.

Äntligen slipper man fundera på vad man ska göra med all tid. Nu vet man: sova, äta, arbeta, äta, icke-blogga, borsta tänderna, sova. Emellanåt dyker det in OS-stund i dessa dagar.

Men. Jag. Är. Inte. Bitter.

Alls.

Blanda det goda med det onda och det blir svenskt lagom. Eller så blandar det svenska goda med ännu mer svenskt gott och det blir helt jäkla suveränt. Iallafall semestermässigt.

Trogna läsare av denna sida har kanske noterat ett visst horn i sidan till vår huvudstad. Det är ju faktiskt så att jag får ett litet, litet magsår när jag rullar in mot Centralen och ser stress i kvadrat. Och jag har, fram till för två veckor sen, aldrig sett något särskilt sympatiskt med staden annars heller.

Men man är ju inte bättre än att man kan sämra sig. Trumslagarpojken visade runt Film-Tobbe och undertecknad med van hand, och skapade en finare bild av stan.

Efter det har jag hunnit se Peking (märkligt lite OS-förberedelser här) en sväng innan de djupa skogarna kallade. Och I tell you, de djupa skogarna får en utvilad på riktigt. Till och med efter att ett par vänliga själar ställer till med bröllopssurpris (ni vet vilka ni är och ni vet att ni härmed är gratulerade ännu en gång).

Nu ska jag fånga resten av semestern och krama de sista dropparna ur den.

Tanken var en liten sväng till Tyskland och sedan ryggläge vid Tansens kant. Den tanken satte sig aldrig.

Förvisso blev det den där tysksvängen, jojomen. En trevlig liten ort vid namn Friedrichstadt bodde vi i, och trots att vädrets makter inte var med oss så var det en lyckad tripp. Till exempel hanns det med att provas lite olika ölsorter. Och det lyckades hittas en ny favorit. Bäst dryckesmässigt med Tyskland är dock ändå att de fortfarande har världens godaste läsk, Fanta citron, på affärshyllorna. Varför vi häruppe skulle sluta med det är för mig helt oförklarligt.

Men efter denna sväng så bidde det inte stugan i skogen vid en sjö. Det bidde istället en helg i Gondor, som snart ska följas av ett par dagar i den kungliga hufvudstaden, som ska följas av ett par dar i Peking. Någonstans däremellan skulle det kanske passa med ett stopp i Örebro. Invånare i nämnda städer är härmed varnade. Meddelas endast på detta sätt.

Orkar inte. Vill... nog egentligen. Men orkar inte. Folk förväntar sig att jag ska göra annat. Som att växa upp och ta ansvar. Och snart åker jag till utlandet. Så det är lika bra att annonsera vad ni redan misstänkt:

Denna sida tar semestertider nu. Med ojämnare mellanrum än vad som nu är fallet kommer det att ramla in texter om vad en ledighet kan innebära. Så gör mig nu en tjänst och vänta på det där fina vädret tillsammans med mig.

Ett paket smaksatta riskakor. Ett stycke nattsvart svenskt drama i form av Den nya människan. En ganska tilltagen sexa Jameson. Så räddades lördagkvällen. Och varför jag berättar det nu vet jag inte. Har väl helt enkelt inte haft tid innan.

Idag råder inga sådana infall. Istället står andra för infallen. Ett jobb, som jag sammalagt utfört i drygt två år, anses jag plötsligt vara helt inkompetent för att klara av. Jag är inte bitter, och egentligen inte förvånad heller. Men lite... jag vet inte... tom? Och besviken på sättet på vilket allt skötts.

Nåväl, snart vankas det helt andra bullar. När helgen kommer ska undertecknad på bröllop. Och med tanke på att jag varit på två tidigare i mitt liv - för ett antal år sedan och i skydd av mamma - så kommer jag att vara en mycket vilsen själ. Men det kommer att bli väldigt trevligt att se en av mina äldsta och bästa vänner äntligen göra något hon drömt om länge.

Man vet att man är uttråkad när man ser en film som heter Hotet Inifrån. Den handlar om något så fantastiskt som en väldigt duktig polis som blir utsatt för utpressning och ditsatt för något han är oskyldig till. Kollegor sviker, folk börjar fundera, men det finns - oväntat nog - en person som tror på honom.

Nä, den behöver ni inte se. Ska ni se något i den genren så är det Enemy of the State eller Förhandlaren. Och även för dem måste ni vara åtminstone lite uttråkade.

Ikväll besegrar Spanien nästan mästerskapsspöket slutgiltigt. Sista spiken i spökkistan slås in på söndag. För vinner de inte i år så vinner de aldrig.

Facebook alltså. Skepsisen har legat tung över mig länge. Folk tjatar, man kanske skulle ändå. Nu är det nära, men jag vet inte. Hur vet jag till exempel att jag är sist in i det träsket? Jag menar, jag är ju sist meda alla andra nymodigheter här i världen, så jag känner ett visst tryck att vara sist även här. Och om jag nu joinar, hur kan jag sedan muttra "vuxenlunar" till alla andra förtappade själar?

Innan slutgiltigt beslut tas i frågan ska det iallafall firas midsommar. Så, kära läsare, en trevlig midsommar önskas ni härmed. Ät onödigt mycket, drick lagom och bada oberoende av temperatur.

Krypande till korset är väl inget att stå efter, kanske. Men ibland är man ju tvungen. Så, okej:

* Daniel Andersson var bra igår. Han hängde med mycket bättre än vad man kunde väntat sig.

* Sverige landade inte så brutalt som jag trodde, utan gjorde istället en riktigt bra match mot Spanien. Olof Mellberg var sitt gamla jag igen, och Fredrik Stoor fick sitt definitiva landslagsgenombrott. Nu vore det väl fan om vi inte går till kvarten, men Ryssland blir knepigt det också.

Nu ska undertecknad vila ut efter en ledig helg.

* Tidiga matcher söver, sena matcher väcker. Hade varit tacknämligt om det vore tvärtom.

* Jacek Krzynowek, Polens vänsterbreddare, är en riktig favorit. Liksom ungefär halva holländska laget.

* Det är märkligt att bara för att en spelare inte gör något så gör han succé. Jag är högst medveten om att jobb i det tysta ska premieras, men Daniel Andersson jobbar inte alls.

* EM-tipset jag lämnade in på jobbet kommer idag förmodligen att få sin dödsstöt. Men det gör faktiskt inget, om det faller på att Tyskland spelar den fotboll de gör. Mycket trevligt att titta på. 

* Jag förstår inte heller svensk medias orgastiska skrivande om "Sveriges avklädning" av Grekland. Var det inte grekerna som var väldigt bleka, även om Sverige spelade smart? Mot Spanien kommer svenskarna ner på jorden, brutalt. Tyvärr.

* England fattas EM!

* Patrick Ekwall har nu en gång för alla bevisat att han inte är någon som helst sportreporter. Eller någon som helst reporter. Och Magnus Hedman har gått i Glenn Hyséns expertskola. Men Robert Perlskog, som annars gör sig bäst vid handboll, är mycket bättre än på länge.

Ett stort hål
Där huvudet skulle kunna finnas
En två dagar gammal och kraftigt överrostad brödbit
Där hjärtat en gång satt
Sju välslipade motorsågar
I magtrakten
Några kvarglömda svarta hår
Där fyrbentingen annars håller till
Ett gapande intet
Där hon brukar vara

Men säg inte att jag är ensam
Jag har ju en två dagar gammal kolbit och ett par fina verktyg

Ett tips till er läsare som inte stammar från Gondor (och för all del, ni som bor här också): Om ni landar här ska ni definitivt ta och läsa den lokala tidningen. Framförallt om ni kommer på en lördag, då finns ett par riktiga godbitar. Denna morgon har jag tagit del av C-J Bergmans, Hacke Dahls och Bo Johannessons texter, alla på sitt eget sätt glimrande. När Olof Schääf dessutom drar igång en serie om svunna tiders Borlänge, med glimten i ögat, då är det en blaska värd att studera.

Borlänge Tidning alltså. Det enda som skulle göra den bättre om lördagarna är om den gode Halvar skulle göra sistasidescomeback. Och jag måste lämna er med ett citat från C-J Bergman:

..."och i vattenglaset brusar det som när stormen river öppet hav."

(Nästan) bara i Dalarna, gott folk, (nästan) bara i Dalarna.

Med Duffys "Distant Dreamer" i öronen, lugnt sittandes på bussen, ser jag en mamma med en barnvagn. Hennes fullständiga folkus ligger på den här barnvagnen, just i det här ögonblicket finns inget annat i hela världen. Hon tittar ömmare än den värsta lårkaka ner i den, och iakttar innehållet med all världens stolthet. Och plötsligt spricker ansiktet ut i ett leende så uppriktigt och så värmande att polarisen inte längre bara oroar sig för ozonskiktet.

Och för en liten stund återfinner jag hopp om livet. Blott en stund, men dock.