Blandart
Den där svarta fyrbentingen, som sakta men säkert river lägenheten här hemma, är ju född hemma hos Syster C. Och under helgen har en hel del frågor fötts. Dels kring Syster C:s grannar och dels kring hennes katts kvällsvanor. Till de närmaste grannarna verkar det som att man kan räkna in ett zoo, och katten verkar onekligen ha varit där och hälsat på.
Chaplin är nämligen inte hundra procent katt. Faktum är att det inte är många procent katt i honom alls.
Sen tidigare har vi misstänkt att Chaplins mamma förrått hela sin art genom att gå till sängs med en hund (Chaplin apporterar och har en del andra sådana beteenden). Men efter besöket på djurparken i helgen anas ett par andra ugglor i mossen, även om just ugglor kanske är det enda som klarar sig undan misstanke. Det räckte med att se schimpanserna ett par sekunder för att konstatera var Chaplin kan ha ärvt sin klättringsteknik och sin förmåga att gå på bakbenen. Och efter att ha sett hur mycket sjöbjörnen agerar i vatten, så är även den med på listan.
Jag har aldrig sett nåt zoo där på Lergärdet, men det är inte utan att man undrar.
Annars tycker jag att ni ska se Gråta med ett leende om ni inte sett den tidigare. Den är stark på ett sätt som är väldigt lätt att ta till sig. Inga stora gester, ingen pretention, bara en sorglig historia berättad på ett vackert sätt.
Och till sist är jag ganska nöjd med att United slog Chelsea igår. Ganska jävla skitnöjd.
Chaplin är nämligen inte hundra procent katt. Faktum är att det inte är många procent katt i honom alls.
Sen tidigare har vi misstänkt att Chaplins mamma förrått hela sin art genom att gå till sängs med en hund (Chaplin apporterar och har en del andra sådana beteenden). Men efter besöket på djurparken i helgen anas ett par andra ugglor i mossen, även om just ugglor kanske är det enda som klarar sig undan misstanke. Det räckte med att se schimpanserna ett par sekunder för att konstatera var Chaplin kan ha ärvt sin klättringsteknik och sin förmåga att gå på bakbenen. Och efter att ha sett hur mycket sjöbjörnen agerar i vatten, så är även den med på listan.
Jag har aldrig sett nåt zoo där på Lergärdet, men det är inte utan att man undrar.
Annars tycker jag att ni ska se Gråta med ett leende om ni inte sett den tidigare. Den är stark på ett sätt som är väldigt lätt att ta till sig. Inga stora gester, ingen pretention, bara en sorglig historia berättad på ett vackert sätt.
Och till sist är jag ganska nöjd med att United slog Chelsea igår. Ganska jävla skitnöjd.
Kommentarer
Trackback