To mah or not to mah
Jag har fastnat i deckarträsket. Efter Larsson och Lehane, som tonvikten legat på under sommaren, så hade jag tänkt att läsa lite fiiinare böcker. Såna där som man kan slinka in ett litet högdraget "Mah" efter att ha berättat om. Typ Kapuscinski (varför i hela helvete finns inte Fotbollskriget när jag vill ha den?). Eller såna där gamla klassiker, Strindberg, Dostojevskij och liknande. Men det gick inte. Framförallt eftersom jag blev ganska trött på klassiker efter att ha läst litteraturvetenskap, och sedan fortsatt läsa Söderberg - Doktor Glas är en underbar berättelse - och många andra även efter kursen.
Istället gav jag mig ut och letade andra kickar. Till slut valde jag mellan Pelecanos, MacBride och Connelly (ja, jag har läst Halvars boktips). Hade aldrig läst något av någon av dem, så valet var ganska förutsättningslöst. Det hamnade iallafall på den sistnämnde. Efter vad jag förstår är Blodspår den första titeln av honom, och varande det kronologiska freak jag är så belv det just den jag började med.
Men jag är hittills inte så imponerad. Givetvis ska jag inte döma den innnan jag läst klart den, men den får allt rycka upp sig snart om helheten ska bli godkänd. När den sen är utläst ska det bli ett försök på Connellys serie om Harry Bosch. Om den håller samma standard som Blodspår gör så här långt så blir mitt förhållande med Connelly ganska kortvarigt.
Jag hoppas dock innerligt att så inte blir fallet. Jag orkar inte gå igenom den där processen (här glider ett Kafka-mah in) med att leta nya favoriter igen.
Istället gav jag mig ut och letade andra kickar. Till slut valde jag mellan Pelecanos, MacBride och Connelly (ja, jag har läst Halvars boktips). Hade aldrig läst något av någon av dem, så valet var ganska förutsättningslöst. Det hamnade iallafall på den sistnämnde. Efter vad jag förstår är Blodspår den första titeln av honom, och varande det kronologiska freak jag är så belv det just den jag började med.
Men jag är hittills inte så imponerad. Givetvis ska jag inte döma den innnan jag läst klart den, men den får allt rycka upp sig snart om helheten ska bli godkänd. När den sen är utläst ska det bli ett försök på Connellys serie om Harry Bosch. Om den håller samma standard som Blodspår gör så här långt så blir mitt förhållande med Connelly ganska kortvarigt.
Jag hoppas dock innerligt att så inte blir fallet. Jag orkar inte gå igenom den där processen (här glider ett Kafka-mah in) med att leta nya favoriter igen.
Kommentarer
Trackback