Confessions of a slightly degenerated mind

Ah, den måndagen. Äntligen kom den, och svepte bort all ledighet. Bort sovmorgnar, bort glada vänners lag, bort allt. Fram arbetes och anletes svett, röda ögon och stressmage. Mumsigt fullibibblan, oh happy day.

Äntligen slipper man fundera på vad man ska göra med all tid. Nu vet man: sova, äta, arbeta, äta, icke-blogga, borsta tänderna, sova. Emellanåt dyker det in OS-stund i dessa dagar.

Men. Jag. Är. Inte. Bitter.

Alls.