In the clearing stands a boxer
Behöver jag berätta att det värmer ett spolinghjärta gott att Halvars digitala sida vaknat till igen? Med eller utan hår, så är han en av de absolut mest läsvärda pennor ni kan hitta på this thing called Internet.
Faktum är att det finns en liten historia om hur jag förhåller mig till dennes texter, och varför de är så speciella för en annan. Det var nämligen så att en viss bok vid namn Där Ol' Man River gör en krök satte den slutliga punkten på något jag då hade grunnat på ett längre tag; att det vore förjävla roligt att skriva en massa trevligheter för folk.
Så jag började sitta på kammarn och plita ner saker i wordfiler, döpa dem till saker och även låtsas att jag hade en trogen publik som följde texterna med stort intresse, trots att de bara låg där på en hårddisk. Detta var alltså före tiden då vilken ung Kvarnsvedsbo som helst kunde publicera vad skit som helst för hela världens åskådande (lugn, jag syftar bara på mig själv, Elina).
Ett av de stycken jag jobbade mest med och som jag i slutändan också var mest nöjd med var en hyllning till just Mannen, Myten, Legenden från lördagstidningarnas sistasidor. Därför blev det också den, med namnet Husgudsbyte, som jag lämnade fram som "arbetsprov" när ett tidningsprojekt skulle gå av stapeln under högskoletiden.
I detta projekt (som jag alltså fick vara med i) skulle var och en av oss studenter ha en mentor ute i arbetslivet att luta oss mot och för att få tips och tricks av. Och på uppstartsmötet fick alla också varsin - utom jag. Det verkade som om jag blivit bortglömd där. Ända tills projektansvarige plötsligt försvinner ut från mötet med mobilen i högsta hugg, ramlar in i rummet igen och säger:
"Okej Sporre, nu har du en mentor. Det är Thomas Halvarsson."
Se där, ett enkelt sätt att skapa ett leende från öra till öra på undertecknad. Nästan lika enkelt som att slå in lite bokstäver däruppe i adressfältet och se vilka läs- och musiktips som bjuds i en skrivarstuga på Hagalund idag.
Dagens låt, i den fortsatta kampen mot melankolin, blir "The Luckiest Guy on the Lower East Side" med The Magnetic Fields.
Faktum är att det finns en liten historia om hur jag förhåller mig till dennes texter, och varför de är så speciella för en annan. Det var nämligen så att en viss bok vid namn Där Ol' Man River gör en krök satte den slutliga punkten på något jag då hade grunnat på ett längre tag; att det vore förjävla roligt att skriva en massa trevligheter för folk.
Så jag började sitta på kammarn och plita ner saker i wordfiler, döpa dem till saker och även låtsas att jag hade en trogen publik som följde texterna med stort intresse, trots att de bara låg där på en hårddisk. Detta var alltså före tiden då vilken ung Kvarnsvedsbo som helst kunde publicera vad skit som helst för hela världens åskådande (lugn, jag syftar bara på mig själv, Elina).
Ett av de stycken jag jobbade mest med och som jag i slutändan också var mest nöjd med var en hyllning till just Mannen, Myten, Legenden från lördagstidningarnas sistasidor. Därför blev det också den, med namnet Husgudsbyte, som jag lämnade fram som "arbetsprov" när ett tidningsprojekt skulle gå av stapeln under högskoletiden.
I detta projekt (som jag alltså fick vara med i) skulle var och en av oss studenter ha en mentor ute i arbetslivet att luta oss mot och för att få tips och tricks av. Och på uppstartsmötet fick alla också varsin - utom jag. Det verkade som om jag blivit bortglömd där. Ända tills projektansvarige plötsligt försvinner ut från mötet med mobilen i högsta hugg, ramlar in i rummet igen och säger:
"Okej Sporre, nu har du en mentor. Det är Thomas Halvarsson."
Se där, ett enkelt sätt att skapa ett leende från öra till öra på undertecknad. Nästan lika enkelt som att slå in lite bokstäver däruppe i adressfältet och se vilka läs- och musiktips som bjuds i en skrivarstuga på Hagalund idag.
Dagens låt, i den fortsatta kampen mot melankolin, blir "The Luckiest Guy on the Lower East Side" med The Magnetic Fields.
Kommentarer
Trackback