Confessions of a slightly degenerated mind

En av mina bästa vänner är ju rockstjärna. Jag brukar skryta om det då och då, när det finns läge. Den senaste veckan har det varit läge, ty han och hans band kom till Peking igår kväll. Och jag stod på gästlistan, dårå. Plus två, till och med.

Och Sockertopparna var precis så bra som de brukar, även om det inte går att jämföra en liten scen en vanlig lördagkväll i Peking med en stor scen en alldeles ovanlig Peace & Love-kväll på hemmaplan. "Marigold", "The Escapologist", "Just a little bit more" hörde som vanligt till favoritnumren. Och trots mina bedjande ögon blev det ingen "In Berlin" eller "Far away from man". Man kan ju inte få allt här i världen.

Roligast av allt var mina två följeslagar som inte var särdeles inlyssnade på Gondorrock. De kommer inom snar framtid att vara det - de gav spelningen fyraåenhalv av fem möjliga.

Från det ena till det andra så hämtade Sommardöden upp sig betänkligt mot slutet, sista hundra sidorna var svårsläppt läsning. Så av de två Kallentoftare jag läst måste denna vara den att rekommendera hittills. Och enligt rykten kommer Höstoffer inte upp i samma klass, men det ska jag bli varse senare. Att läsa framöver blir Ninas resa av Lena Einhorn och, på stark inrådan av en kollega, Levande begravd av Peter James. Den senare ska tydligen vara nåt av det populäraste Storbritannien har att erbjuda i läsväg, och nu börjar hans böcker komma på svenska också. Ska bli intressant hur som helst. Eftersom båda dessa verk planeras att läsas kring Medelhavet om sisådär en vecka så torde upplevelsen som helhet blir bra.

Till sist kan det avslöjas att filmatiseringen av Låt den rätte komma in inte är att rekommendera. Överhuvudtaget.

Dagens låt: Timo Räisänens version av "You shook me all night long".