Still catching up
Räkna kan man tydligen inte heller. "Det senaste halvåret" sa jag tidigare. Men det handlar faktiskt bara om en sisådär fyra månader. Kändes längre, måste jag tillstå.
Nå, det var nu det här med annan kultur än musik som avklarats sen sist. Här måste jag klara mig med mitt eget goda (nåja) minne, eftersom jag inte längre frekventerar filmtipset.se. Och den där ansiktsboken har jag pensionerat (såja). Så man kan undra varför i hela världen jag betalat för Internet på senaste.
Se där, så lätt det är att vandra iväg med tankarna. Det kan bero på att det i filmväg inte varit mycket bevänt. Flamman och Citronen såg jag häromsistens, och den var god underhållning för stunden. Men den hade svårt att bestämma sig för att vara en spänningsfilm eller ett drama, vilket gjorde den till en okej blandning, varken mer eller mindre. Body of Lies såg jag för lite längre sen, och den hamnar inom väldigt lika recensionsramar. Exakt lika, faktiskt, så läs om det som står ett par rader upp och tänk Leonardo DiCaprio istället för Mads Mikkelsen och nutida terrorister istället för fyrtiotalistiska nazister så hittar ni rätt. Typ.
Eftersom jag, sen jag slutade blogga, börjat hitta rätt bra i den kungliga hufvudstaden har jag också hittat Bokskotten (låt vara att jag kan den vägen i sömnen redan sen tidigare, men iallafall) vid ett antal tillfällen. Mest har det blivit Rocky-album därifrån - är numer aldrig så lite stolt ägare av alla utkomna album - men ett par romaner har jag också klarat av. Att köpa, alltså, inte läsa. Intressant Hasseåtagebiografi, Le Carrés senaste (i segaste laget), andra delen av Conn Igguldens serie om Djinghis khan och nämnda seriealbum är exempel på verk som legat framför.
Nu har dock Cormac McCarthys Vägen påbörjats, efter stark inrådan av Trumslagarpojken. Efter den följer No country for old men av samme författare, med uppdraget att se om boken är lika bra som filmen. Tipset är givetvis att den är bättre. Ska hursomhelst bli spännande.
Kvällens låt blir "I think I need a new heart" med Magnetic Fields, som jag återupptäckte under gårdagens inlemmande av skivor i databurken. Den hör till svunna tider, då livet innehöll världsbildsuppdateringar från en viss Mr Spoon.
Nå, det var nu det här med annan kultur än musik som avklarats sen sist. Här måste jag klara mig med mitt eget goda (nåja) minne, eftersom jag inte längre frekventerar filmtipset.se. Och den där ansiktsboken har jag pensionerat (såja). Så man kan undra varför i hela världen jag betalat för Internet på senaste.
Se där, så lätt det är att vandra iväg med tankarna. Det kan bero på att det i filmväg inte varit mycket bevänt. Flamman och Citronen såg jag häromsistens, och den var god underhållning för stunden. Men den hade svårt att bestämma sig för att vara en spänningsfilm eller ett drama, vilket gjorde den till en okej blandning, varken mer eller mindre. Body of Lies såg jag för lite längre sen, och den hamnar inom väldigt lika recensionsramar. Exakt lika, faktiskt, så läs om det som står ett par rader upp och tänk Leonardo DiCaprio istället för Mads Mikkelsen och nutida terrorister istället för fyrtiotalistiska nazister så hittar ni rätt. Typ.
Eftersom jag, sen jag slutade blogga, börjat hitta rätt bra i den kungliga hufvudstaden har jag också hittat Bokskotten (låt vara att jag kan den vägen i sömnen redan sen tidigare, men iallafall) vid ett antal tillfällen. Mest har det blivit Rocky-album därifrån - är numer aldrig så lite stolt ägare av alla utkomna album - men ett par romaner har jag också klarat av. Att köpa, alltså, inte läsa. Intressant Hasseåtagebiografi, Le Carrés senaste (i segaste laget), andra delen av Conn Igguldens serie om Djinghis khan och nämnda seriealbum är exempel på verk som legat framför.
Nu har dock Cormac McCarthys Vägen påbörjats, efter stark inrådan av Trumslagarpojken. Efter den följer No country for old men av samme författare, med uppdraget att se om boken är lika bra som filmen. Tipset är givetvis att den är bättre. Ska hursomhelst bli spännande.
Kvällens låt blir "I think I need a new heart" med Magnetic Fields, som jag återupptäckte under gårdagens inlemmande av skivor i databurken. Den hör till svunna tider, då livet innehöll världsbildsuppdateringar från en viss Mr Spoon.
Kommentarer
Postat av: Bogey
Välkommen tillbaka
Postat av: P
kul att du är tillbaka!
Postat av: Staffan
Bogey: Tack, det känns bra.
P: Kul att höra, tack för det.
Trackback