Workaholic
Från klockslaget 21.30 på fredagen till samma klockslag på söndagen är det noga räknat fyrtioåtta timmar. Dessa fyrtioåtta timmar kan man disponera på väldigt olika sätt, beroende på hur man är lagd. Själv valde jag att arbeta i trettioen (inte lika noga räknat, men nästan) av dem. Därför den ofrivilliga helgvilan för bloggen. Och därför den enorma trötthet som härjar min kropp i detta nu.
Och jag är inte på något villkors vis ledig än heller, nej nej. Detta skrivs på en driftledningscentral långt från dig.
Men jag har hunnit läsa en del också. Vilket är intressant, hur kan det komma sig att jag har tid att läsa efter semestern? Märkligt, på min ära. Men Vägen gick med en hiskelig fart, med mina mått mätt. Och det var en gastkramning, det vill jag lova. Dystopi är bara förnamnet. Inte sedan jag läste Zolas Krogen har jag mått så dåligt under läsning. Ändå vill jag rekommendera verket, ty det är enastående fascinerande, såväl berättartekniskt som idémässigt.
Dagens låt får bli "I won't be found", The Tallest Man On Earth.