En smula ilsket
Jag ogillar en hel del företeelser. Lejonparten av svenska sportkommentatorer och all sorts schlager, för att ta ett par exempel. Men det finns, faktiskt, väldigt få ting jag verkligen hatar.
Sylta hatar jag. Press-, kalv-, slarvsylta, jag hatar dem alla. Det växer i munnen på mig och får min mage att slå frivolter kring knäna.
Exakt samma fysiologiska konsekvens får anledningen till denna text. Gubbslem. Överlägsna, slipsbärande, portföljknäppande, huvudklappande, hö-höande jävla as, på ren franska. Såna hatar jag också. Innerligt. För bara en timma sen klev jag av en järnhäst efter att ha bevärdigats sällskap med ett par praktexemplar i dryga nittio minuter. Därför detta inlägg.
För det första är de viktigast i hela världen, och således torde de stå över alla lagar. Akta sig den som försöker säga att reglerna även gäller för dem, vet hut slyngel. Har de dessutom varit med sen Jesus var pojk berättar de gladeligen hur saker och ting skall ske, de vet minsann. Their way or not at all. Jag hatar dem för hela denna attityd mot sin omvärld - främst då människor av yngre och kvinnligare kaliber - och för att det ger oss andra (jo, jag sätter mig på en häst av trojanska mått och påstår att jag är en schysst kille) uselt rykte.
Hade jag varit en av mina mer hetlevrade kollegor hade jag sagt "Kan inte nån skjuta den jäveln. En knäskål i taget". Om Kapten Haddock istället varit min stora förebild (vilket han är) skulle jag, där och då, ropat "Din lilla mygghjärna i ättiksspad!" (vilket jag inte gjorde).
Jag anser orubbligt att alla mänskor har rätt till respekt. Oavsett ålder, kön, etnicitet - you name it, I claim it. Yttermera tycker jag att äldre människor har rätt till lite mer respekt; de har rutin, de vet hur världen snurrar, de har sett saker och ting. Men i samma ögonblick som man nekar nån annan den respekten avsäger man sig sin egen rättighet. Det är min ståndpunkt.
... och slappna av. Så där kräks man verbalt, mina vänner, och nu är jag lugn ett tag igen.
Dagens låt: "Angry white boy polka", Weird Al Yankovic. (Har ni inte hört detta extremt roliga potpurri hittar ni det här.)
Sylta hatar jag. Press-, kalv-, slarvsylta, jag hatar dem alla. Det växer i munnen på mig och får min mage att slå frivolter kring knäna.
Exakt samma fysiologiska konsekvens får anledningen till denna text. Gubbslem. Överlägsna, slipsbärande, portföljknäppande, huvudklappande, hö-höande jävla as, på ren franska. Såna hatar jag också. Innerligt. För bara en timma sen klev jag av en järnhäst efter att ha bevärdigats sällskap med ett par praktexemplar i dryga nittio minuter. Därför detta inlägg.
För det första är de viktigast i hela världen, och således torde de stå över alla lagar. Akta sig den som försöker säga att reglerna även gäller för dem, vet hut slyngel. Har de dessutom varit med sen Jesus var pojk berättar de gladeligen hur saker och ting skall ske, de vet minsann. Their way or not at all. Jag hatar dem för hela denna attityd mot sin omvärld - främst då människor av yngre och kvinnligare kaliber - och för att det ger oss andra (jo, jag sätter mig på en häst av trojanska mått och påstår att jag är en schysst kille) uselt rykte.
Hade jag varit en av mina mer hetlevrade kollegor hade jag sagt "Kan inte nån skjuta den jäveln. En knäskål i taget". Om Kapten Haddock istället varit min stora förebild (vilket han är) skulle jag, där och då, ropat "Din lilla mygghjärna i ättiksspad!" (vilket jag inte gjorde).
Jag anser orubbligt att alla mänskor har rätt till respekt. Oavsett ålder, kön, etnicitet - you name it, I claim it. Yttermera tycker jag att äldre människor har rätt till lite mer respekt; de har rutin, de vet hur världen snurrar, de har sett saker och ting. Men i samma ögonblick som man nekar nån annan den respekten avsäger man sig sin egen rättighet. Det är min ståndpunkt.
... och slappna av. Så där kräks man verbalt, mina vänner, och nu är jag lugn ett tag igen.
Dagens låt: "Angry white boy polka", Weird Al Yankovic. (Har ni inte hört detta extremt roliga potpurri hittar ni det här.)
Kommentarer
Postat av: Modern
Från en som mött allt det där under ett antal år; slösa inte din energi med att hata dessa patetiska småpojkar som försöker dölja sin egen litenhet.
Postat av: Syster C
Håller med föregående talare, dessa(för det mesta herrar) har ett enormt behov av att hävda sig då de i verkligheten inte alls har något att skryta med.
Men jag håller också med dig att de kan driva en till vansinne som faktiskt gör att man ibland skulle önska dom "en kula i knä, bilateralt"
Postat av: Staffan
Båda två: Jag lägger ingen energi på det, jag låter det rinna av här. Så funkar det.
Trackback