Confessions of a slightly degenerated mind

Detta inlägg har legat som utkast i runt en vecka, saker och ting lämpar sig inte alltid för bloggning.

Var vi alltså till Egypten, H.K.H. och jag. En vecka med ett snitt på 32 grader, skulle jag tippa. Dessutom en tripp till de enastående mäktiga pyramiderna och en simtur med delfiner. På förstnämnda resa tappade jag andan, på sistnämnda började jag sånär gråta - att se dessa djur i vilt tillstånd har varit en dröm i många, många år.

Nu ses det framemot andra, lite mer långvariga resor. Sporre, antistockholmaren himself, gör nollåtta av sig om ungefär en månad. Och det känns kanon. Hufvudstaden är härmed vederbörligen varnad.

Litteratur blev det förstås på semestern. Infiltratören av Lasse Wierup rekommenderas varmt, jag tyckte till och med den var vassare än Svensk Maffia. Om inte annat är den ännu ett bevis för att stora delar av vårt rättssystem är ruttet.

Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn var en småputtrig bekräftelse av många saker som jag länge trott och ansett om snällhet kontra dumhet i livet. Och Tom Rob Smiths debut Barn 44 var kittlande spänning och annorlunda upplägg rakt igenom. Den ska ni bara läsa, kära vänner.

Nu har jag greppat tag i Tage Danielssons Paket, innehållande en rad av hans alster samlat i en pärm. Först ut är - som tur är för undertecknade kronolognörd - Bok. Hittills enormt underhållande, det kan icke råda något som helst tvivel om att karln avr ett genuint geni.

Dagens låt: "Space oddity", David Bowie.