Fuggedaboudit
Inte helt oväntat var den av högsta klass. En sån man kan tänka sig att se igen. Precis som en äkta Scorsese alltid är. Men det vetekatten om jag tror på omslaget, som säger att De Niro gick upp 25 kilo för rollen. Det känns som att det är det dubbla.
Me against the world
Goddag Peking, mitt namn är Sporre
Iallafall mötte jag min spegelbild vid Strömmen. Klädd i huvtröja, jacka i kavajstuk, huvan hängande över kragen, jeans som är såå 2006. Kortklippt, lagom lång, lagom ålder. Han hade till och med bruna sneakers, for crying out loud. Det var lite läskigt. Undrar om han tyckte det också.
Han måste hur som helst känt sig lika lost som en annan. För förutom skribenter mellan jobb och deras lookalikes är det bara tjejer, kvinnor och damer som är ute och rör sig i de krokarna vid den tidiga timmen. Tjejer, kvinnor och damer som inte riktigt bestämt sig för om de tränar eller ska på fest, om man ser till kläder kombinerat med smink. Ser man bara till hur gången ter sig är det utan tvivel träning som gäller.
Den mest övertygande reflektionen är ändå att det är en fin stad jag hamnat i. Så det blir med allra största säkerhet bra, detta.
En sil eller två
Jag ska ta en promenad bland så många bokhandlar att man knappt tror att det är sant. Det går också rykten om att det ska finnas filmbutiker här. Vojne vojne.
Våren möter en i Peking
Annars är jag förbryllad av två saker kring Östgötsvägar. För det första svänger vägen oftare än på min gamla bilbana. Jag var trött efter två mil och artontusen svängar, och det hela fortsatte i nio mil till, med samma frekvens på svängarna.
Det andra jag upptäckt är att man definitivt inte gjort studiebesök i Borlänge innan man gjorde fartgupp här. Hemma behöver man alltid bromsa framför sådana, annars förlorar man underredet. Här förlorar man bara respekten för fartgupp.
På rätt köl
And I tell you, 12 Edsvurna Män är en film av sådan kaliber att man undrar varför man inte sett den tidigare. Förmodligen den bästa film från 50-talet jag sett, i knivskarp konkurrens med Tokyo Story. Plötsligt inser man varför orden "Sidney Lumet" efterföljs av en bugning i trakterna kring Hollywood.
Just ja, jag såg Bilar tidigare idag också. Det roligaste med den var att se syskonbarnen leva sig med i en historia de kunde utan och innan. Och, get this, systersonen är på väg att bli en citatkille. Morbror kunde inte vara stoltare.
Back to Gondor
På mammas gata känner man sig alltid hemma. Så är det bara; jag har faktiskt kommit hem igen. Dock bara på snabbvisit.
Efter att ha packat och donat och grejat under förmiddag och en del av eftermiddag gick lasset igår. Till Borlänge. Lasset stjälps av här och imorgon glider innehavaren av lasset med en liten del av det till Peking.
Ett aningen försenat födelsedagsfika väntade innanför dörren igår. Många nyttigheter (presentkort, kläder och böcker) blev det. Och så verkar det som att min omgivning verkligen går in för att sätta mig på hemmafrustolen. Syster C och Perra Nicholson hade nämligen snott ihop en hel verktygslåda full av köks- och städprylar. De lämnade bara förklädet till fröken Ahl att införskaffa.
Det är inte utan att man känner sig redigt macho just nu.
En trevlig invit fick jag också. Strax snor jag mama und papas V70 och sticker till Syster J. Där blir det filmtittande, och förhoppningsvis en kopp svart, med Sveriges coolaste juniors. E&E verkar gå i morbrors fotspår och vara inne på det här med film. Alltså ska jag nu stifta bekanstkap med Blixten McQueen och gänget.
En mellanlandning
Tack och hej, Sälen
Men det är bra nära.
På rekordkort tid har jag träffat så många jag kommer att sakna. Folk som skjutsat, stöttat och varit alldeles, alldeles underbara (Annsi, Annso, Marigold). Andra som varit kompisar när man behövt det som bäst, och dessutom agerat lätta pokeroffer (Andy, Mange, Janson). Och till sist trevligt folk som man bara kommer att sakna att snacka om allt och inget med (Mr Momountain, P Southgrove, Fru Hagman, Bengt-Bengt, Lejas matte, The Falk).
Alla har de sett till att en stackars copy hittat rätt i en ny miljö och känt sig som hemma. Tyvärr verkar de ha gjort ett lite för bra jobb. För satan vad det känns jobbigt att åka härifrån.
Konstig förmiddag
Kollegorna kom med böcker. Jag kom med tårta. Tiofikat var inte som ett tiofika brukar vara.
Det känns verkligen att det snart är finito nu.
Bowling for Ludvika
Visst är Ken Swedenborg och Michael Moore förbaskat lika?
){kind=link}
Just idag har Jim Morrison rätt
My only friend, the end
Å andra sidan har Lill-Babs lite rätt också. För nu ska jag leva livet ett tag.
Utklassning
Positiva saker som kommer ur flytt från Sälen till Norrköping:
1) Jag kommer att träffa fröken Ahl avsevärt oftare än vad som nu är fallet.
2) Närmare till Örebro, där Taallae och paret Spoon huserar.
3) Överhuvudtaget tror jag det är lättare att locka släkt och vänner till Peking än till Sälen.
4) Bokhandlar, bibliotek, filmaffärer och liknande kommer att finnas i min närhet.
5) Jag kommer inte att behöva köra Brego lika mycket. Förhoppningsvis inte alls.
Negativa saker som kommer ur flytt från Sälen till Norrköping:
1) Kollegor, polare, pokerspelare och alla andra sköningar som stannar.
Norrköping-Sälen 5-1. Det här blir fanimej bra till slut.
Hyllning till människor
Lyckligt lottad är den som är omgärdad av fantastiska människor. Jag är jäkligt lyckligt lottad, kan jag säga. Det märks tydligt i tider som dessa.
Flyttlasset går ju på onsdag. Och folk ställer upp till den grad att man funderar om man verkligen gjort sig förtjänt av det. Underbara fröken Ahl var ju uppe i helgen och hjälpte till med packande. Till kvällningen dyker en av de två bästa systrar man kan tänka sig upp, för att hjälpa till med sånt en stackars insnöad skribent inte förstår sig på. Förhoppningsvis har hon också med sig ett par yngre varianter av sig själv, som jag träffar alldeles för sällan.
Är de med utlovas lärdomar i tv-spelandets ädla konst. Om det är jag eller de som lär sig låter jag vara osagt.
Imorgon kväll anländer nästa par pärlor. Mama und Papa kommer återigen till min undsättning. Gångerna de gjort det går inte längre att räkna. Att säga att jag är tacksam är ett understatement modell större. Om det nånsin funnits några man kan lita på och stödja sig mot i alla väder är det mina föräldrar.
De kommer förresten med förstärkning de med. En Jack Nicholson i stinstappning är ett sätt att benämna honom. Förträfflig svåger ett annat.
Det här är ändå bara toppen på isberget. Folk klappar en på axeln, tycker att det är förjäkla tråkigt att man ska sticka och så vidare. På det hela taget är det således svårt att gräva ner sig trots allt.
Bjurman tycker till
Vad gäller Oasisliknelsen är jag fullt medveten om att det nästan bara är Trumslagarpojken, Film-Tobbe och undertecknad som fortfarande tycker att bröderna från Manchester gör bra musik.
Old news
Nu fattas bara att Tarantino tar en nån gång också.
En smak av 90-talslördagmorgon
Sista helgen i Sälen
Den kom till slut. Dagen då jag tog tag i mitt liv och satte mig att beskåda en film igen. Fröken Ahl har stor del i det hela, eftersom det var hon som satte igång processen. Efter alla andra i hela världen har jag nu sett Crouching Tiger, Hidden Dragon. Men inte vet jag om den var så fantastiskt mycket att spara på. Många flygande människor, höga sparkar och snyggt foto. Alldeles för många av allt, faktiskt.
Ska man se någon film i den genren är det Hero som gäller. Så fruktansvärt vacker, och inte alls lika överdriven. En klockren femma helt enkelt.
Helgen bedrevs som sagt annars i mycket gott sällskap. Packning stod på programmet, och packade gjorde vi. I rak motsats till två mycket nära släktingar som jag hjälpt flytta under senare år har jag mindre prylar nu än när jag kom. Iallafall känns det så. Hur som helst råder det ingen tvekan om att jag har ungefär en tolftedel av deras flyttlass. Jag har heller ännu inte någon kartong på vilken det står skrivet "Massa skit, vet int" (sic). Men jag har yttrat frasen "Bra å ha skit å va utan" ett antal gånger redan.
Förutom packning och filmtittning har det ätits kycklingenchilladas, avverkats en anselig del Simpsons-avsnitt, promenerats, trillats under promenering (tribute till Mr Spoon), körts en Saab som fungerar och avskedsfestats. Ungefär vad jag skulle kalla en himla bra helg.
Laying down the law
För det första har jag det finaste besök man kan tänka sig, varför en världslig sak som bekännelser känns sådär aktuellt.
Och för det andra saknar jag uppkoppling i hemmet, vilket på ett ganska påtagligt sätt försvårar nätkommunikation. Feel free att kalla mig grottmänniska, medeltidslevare eller annat i den stilen. Jag kunde inte bry mig mindre.
Huruvida detta förlänar mig en cementsko eller ej saknar betydelse. Jag är obeveklig. Men icke desto mindre önskas alla en trevlig helg. På måndag blir det aktivitet här igen.
Endera dan
Endera dan tar jag tag i mitt filmtittande.
Endera dan orkar jag träna upp mitt knä till fornstora dar.
Endera dan får jag svar på ett av mina jobbsök.
Endera dan förstår jag, som det anstår en Borlängepöjk, hur bra Jussi Björling egentligen är.
Endera dan vaknar jag upp i Norrköping med ett leende på läpparna.
På sätt och vis är det tur att alla endera dar inte är samma en. Det skulle vara rätt jäktigt.