Mätt ska mättare bli
Julstinn förstås. I vanlig ordning har man ätit sig mätt och lustiger full. Och snäll verkar man ha varit dessutom. Framförallt tyckte skivtomten det, ty jag tilldelades Miss Lis senaste (hennes tredje på ett år), X&Y med Coldplay och så underbara Susanne Sundförs platta. På filmfronten landade Zodiac och Eddie Izzards föreställning Unrepeatable. Mumsigt fullibibblan.
Nu laddas det för hemvändarkvällen. Film-Tobbe och undertecknad är bjudna till tjejfest i fröken Ahls regi. Där vankas den enastående oslagbara specialiteten hästkorvsmacka och malthumlejästochvatten. Det vill således till att den där stinnheten lugnar sig inom snart.
Kanske ska jag förklara min frånvaro innan jul. Den kom sig dels av en smålandsvistelse, en barackflytt och en färd till Gondor, och dels av att julfascisten i mig (jag är löjligt traditionsenlig) brottade ner bloggnarkomanen. Men om jag inte hann med att önska god jul, så får jag väl ändå önska god fortsättning. Så: God fortsättning, kära läsare.
Nu laddas det för hemvändarkvällen. Film-Tobbe och undertecknad är bjudna till tjejfest i fröken Ahls regi. Där vankas den enastående oslagbara specialiteten hästkorvsmacka och malthumlejästochvatten. Det vill således till att den där stinnheten lugnar sig inom snart.
Kanske ska jag förklara min frånvaro innan jul. Den kom sig dels av en smålandsvistelse, en barackflytt och en färd till Gondor, och dels av att julfascisten i mig (jag är löjligt traditionsenlig) brottade ner bloggnarkomanen. Men om jag inte hann med att önska god jul, så får jag väl ändå önska god fortsättning. Så: God fortsättning, kära läsare.
Två filmer på samma gång
Gick jag igår kväll på bio i sällskap av mig själv. Trodde jag skulle se Guldkompassen. Det gjorde jag också, men bara bakgrunden. I förgrunden satt Fucking Åmål. Eller snarare fucking Vimmerby. Det lilla gänget, som tillsammans med yours truly utgjorde hela publikmassan, var som klippta och skurna ur byhålans tonårsmodell. Vilket var tragiskt, komiskt och tragikomiskt på samma gång.
Filmen i bakgrunden var iallafall överraskande bra. Inga som helst förhoppningar hade jag på den, men det blev ett trevligt äventyr. Hade jag varit några år yngre hade jag förmodligen varit i extas än. Och för ovanlighetens skull syntes barnskådisar som inte kändes överjävligt överdrivna (trots att huvudrollsinnehvaren faktiskt heter Dakota i förnamn - som tur är heter hon Blue Richards i efternamn, och inte Fanning). Sen är jag ju svag för Ian McKellen och hans röst också. Riktigt svag.
Och snart, snart åker jag till Peking. De första rapporterna från lägenheten skvallrar om ett fint resultat. Kittlar dödsskönt i kistan.
Filmen i bakgrunden var iallafall överraskande bra. Inga som helst förhoppningar hade jag på den, men det blev ett trevligt äventyr. Hade jag varit några år yngre hade jag förmodligen varit i extas än. Och för ovanlighetens skull syntes barnskådisar som inte kändes överjävligt överdrivna (trots att huvudrollsinnehvaren faktiskt heter Dakota i förnamn - som tur är heter hon Blue Richards i efternamn, och inte Fanning). Sen är jag ju svag för Ian McKellen och hans röst också. Riktigt svag.
Och snart, snart åker jag till Peking. De första rapporterna från lägenheten skvallrar om ett fint resultat. Kittlar dödsskönt i kistan.
I sagobokens förlovade land
Jo, jag befinner mig alltså i Astrid-land. Låt oss säga att det förmodligen är finare och lite mer rörelse här på sommaren, så lämnar vi det där.
Annars väntar jag mest på veckändan. Dels för att jag då kommer hem till fröken Ahl, dels för att barackboendet då tar slut och dels för att jag äntligen får återse Gondor igen. Det närmaste man kommer Argonath (ni vet, de där stora statyerna som hälsar folk välkomna efter floden i Sagan om Ringen) är väl Borlänge Energis stora torn. Men det är gott nog.
Tills dess ska jag äntligen få tid att läsa ut Ingenting är heligt. Hittills msåte jag nog klassa den som minst bra av Lehanes böcker. Historien känns lite bräcklig så här långt, och framförallt är översättningen - och korrekturläsningen av densamma - under all kritik. Tyvärr.
Efter den vet jag inte riktigt vilken bok jag ska ta mig an. Jag har smygkikat lite i Snabba Cash, men den ligger kvar hemma i baracken. Och jag vet inte jag, det lilla jag läste av den verkar den inte värd all uppståndelse. Men vi får väl se. Jag ramlar nog in på bokhandeln här i byn i eftermiddag och ser ut något som verkar lovande. Tips är alltid välkomna.
Nu ska jag fortsätta sätta myror i huvudet på folk som ska till Hultsfred.
Märkliga påhitt
Man kan hitta på lustiga saker under the influence. Igår, när vi firade att vi alla klarat oss genom den första "riktiga" kursen här, så lyckades jag med konststycket att tacka ja till att vara gästkrönikör på en tidning. I mitt huvud lät det som en lysande idé just då. Just nu ekar huvudet bara av en minst lika lysande prestationsångest.
Men det får vara hur det vill med den saken. Nu åker jag hem till fröken Ahl och Chaplin. Är det bara jag som hör "Oh happy day"?
Men det får vara hur det vill med den saken. Nu åker jag hem till fröken Ahl och Chaplin. Är det bara jag som hör "Oh happy day"?
Kors, tvärs, högt, lågt, hit och slutligen dit
Det är ett flängande år som lider mot sitt slut. En sömnlös natt häromsistens roade jag med att rada upp alla hållplatser som året bjudit på. Så här ser det schemat ut, och då har jag ändå bara räknat de orter jag sovit på, många gånger har det varit fler ställen på samma ort (dessutom har jag säkert missat någon resa till Borlänge). Sen har jag också tagit mig friheten att lägga till de platser som är kvar på året:
Sälen-Norrköping-Sälen-Borlänge-Sälen-Åre-Sälen-Åre-Sälen-Stockholm-Sälen-Borlänge-Örebro-Norrköping-Stockholm-Norrköping-Västerås-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Västerås-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Örebro-Norrköping-Borlänge-Sälen-Borlänge-Norrköping-Stockholm-Siem Reap-Phom Penh-Sihanoukville-Koh Chang-Bangkok-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Vimmerby-Norrköping-Borlänge
Aningen rotlös har jag känt mig, minst sagt. Men nu så, nu ska det bli ändring. Om en vecka är det sagt att vi ska få flytta ur baracken. Sen ska det fasen till vilda hästar, Boforskanoner och minst två Leksandsklackar för att få mig från Peking. Tills det är dags för nästa resa till Ängelholm, det vill säga. Vilket blir den sjunde januari.
Sälen-Norrköping-Sälen-Borlänge-Sälen-Åre-Sälen-Åre-Sälen-Stockholm-Sälen-Borlänge-Örebro-Norrköping-Stockholm-Norrköping-Västerås-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Västerås-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Tansen-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Borlänge-Norrköping-Örebro-Norrköping-Borlänge-Sälen-Borlänge-Norrköping-Stockholm-Siem Reap-Phom Penh-Sihanoukville-Koh Chang-Bangkok-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Ängelholm-Norrköping-Vimmerby-Norrköping-Borlänge
Aningen rotlös har jag känt mig, minst sagt. Men nu så, nu ska det bli ändring. Om en vecka är det sagt att vi ska få flytta ur baracken. Sen ska det fasen till vilda hästar, Boforskanoner och minst två Leksandsklackar för att få mig från Peking. Tills det är dags för nästa resa till Ängelholm, det vill säga. Vilket blir den sjunde januari.
En värmlänning, minsann
Det är en fantastisk uppfinning, det här nätet. En gång i världen (för ungefär nio år sedan) fick jag och mina dåvarande klasskompisar (ungefär i nionde klass) lära oss att "bank" i själva verket inte alls hette "bank". Det hette "bånk". Vidare hette "marknad" egentligen "maarten", och så var "dret" ett använbart ord. Om jag minns rätt.
Bakom dessa språkliga påhitt låg vår dåvarande SO-lärare, Sofie. Hon var å andra sidan från Värmland, och då har man ju lite konstiga idéer om saker och ting. Men vi köpte väl det, och fortsatte att lära oss nya nyttiga saker.
När vi sen slutade nian var det väl inte direkt så att man höll någon nämnvärd kontakt med lärarna som (enligt vad man tyckte då) plågat en under de tre senaste åren. Även om de där uttrycken har etsat sig fast. Sen har man väl funderat lite då och då vad de har hittat på efter att man lämnade Maserskolan, och undrat om de psykiska ärren av ha haft undertecknad och hans gelikar som elever läkt än. Men vafan, har man tänkt, inte minns de väl en annan, de ser ju så många elever.
Så plötsligt står det i kommentarfältet att en av de där lärarna hittat hit. Utropstecken. Dessutom minns hon mig. Utropstecken, utropstecken. Jag kan inte låta bli att tycka att det är görfränt (så säger man där jag kommer från - och där Sofie kommer från). Nu kan jag också säga det utan att anklagas för att vara en mes som fjäskar för lärarna.
Min förhoppning är nu att hon hittar hit igen och förklarar hur hon har det, hur hon hittade hit och hur i hela friden hon minns en vanlig grabb från Kvarnsveden.
Och jag är helt medveten om att sista frågan är ett risktagande utan dess like.
Bakom dessa språkliga påhitt låg vår dåvarande SO-lärare, Sofie. Hon var å andra sidan från Värmland, och då har man ju lite konstiga idéer om saker och ting. Men vi köpte väl det, och fortsatte att lära oss nya nyttiga saker.
När vi sen slutade nian var det väl inte direkt så att man höll någon nämnvärd kontakt med lärarna som (enligt vad man tyckte då) plågat en under de tre senaste åren. Även om de där uttrycken har etsat sig fast. Sen har man väl funderat lite då och då vad de har hittat på efter att man lämnade Maserskolan, och undrat om de psykiska ärren av ha haft undertecknad och hans gelikar som elever läkt än. Men vafan, har man tänkt, inte minns de väl en annan, de ser ju så många elever.
Så plötsligt står det i kommentarfältet att en av de där lärarna hittat hit. Utropstecken. Dessutom minns hon mig. Utropstecken, utropstecken. Jag kan inte låta bli att tycka att det är görfränt (så säger man där jag kommer från - och där Sofie kommer från). Nu kan jag också säga det utan att anklagas för att vara en mes som fjäskar för lärarna.
Min förhoppning är nu att hon hittar hit igen och förklarar hur hon har det, hur hon hittade hit och hur i hela friden hon minns en vanlig grabb från Kvarnsveden.
Och jag är helt medveten om att sista frågan är ett risktagande utan dess like.
Att lova eller inte lova
Det ska fan ge bättringslöften när man har mer än ett järn i elden. Mer skrivande lovade jag. Pytt. Och nu måste jag vidare igen.
Welcome to our world
En mycket trevlig nyhet nådde denna morgon Ängelholm. En ny stjärna är född, Amelie skall bli hennes namn. Hon är mycket efterlängtad, det vet jag. Och med det namnet kommer hon att få problem med att avvärja en viss plastgudfaders filmintresse. Om det hela slutar med att "plast" stryks ur den benämningen kommer hon med allra största säkerhet att tycka att han är en dryg fan.
Irritationsmoment
Blogginspirationen har inte varit på topp på senaste. Den är inte det nu heller. Och det beror på att det finns alldeles för många saker att hänga upp sig på nuförtiden:
- Karlslokar, gubbslem, farbrödshelveten, kalla dem vad ni vill. Såna där höhöande, skjortklädda idioter utan vare sig självinsikt eller medmänskliga takter.
- Regnet och, i förlängningen, den uteblivna snön. Det är nionde freaking december, och temperaturen är hög uti naturen. Vad det än beror på är det fruktansvärt irriterande.
- Kurser som är så tråkiga att man tror att någon driver med en.
- Julklappshandel.
- Det där förbannade regnet tar vi en gång till.
Förhoppningsvis släpper ett par av blocken inom snart, så att det kan bli bättre aktivitet. Jag kan snudd på utge löften därom. Lyssna gärna på en låt, som slåss med Pogues-alstret från tidigare om titeln favoritjulsång, medan ni väntar.
- Karlslokar, gubbslem, farbrödshelveten, kalla dem vad ni vill. Såna där höhöande, skjortklädda idioter utan vare sig självinsikt eller medmänskliga takter.
- Regnet och, i förlängningen, den uteblivna snön. Det är nionde freaking december, och temperaturen är hög uti naturen. Vad det än beror på är det fruktansvärt irriterande.
- Kurser som är så tråkiga att man tror att någon driver med en.
- Julklappshandel.
- Det där förbannade regnet tar vi en gång till.
Förhoppningsvis släpper ett par av blocken inom snart, så att det kan bli bättre aktivitet. Jag kan snudd på utge löften därom. Lyssna gärna på en låt, som slåss med Pogues-alstret från tidigare om titeln favoritjulsång, medan ni väntar.
Underskattad sammanfattning
Ett i många sammanhang underskattat sammanfattningsuttryck är "skit". Men då jag snarare överskattar den så får eventuella läsare låta sig nöja med den sammanfattningen så länge.
I'm dreaming of a white outside
Det började egentligen för en och en halv vecka sen. I Vimmerby av alla ställen. Där fanns en man som började prata sig varm om sitt besök i Borlänge och om dess hamburgare. Eftersom jag vet mycket väl hur bra burgarna är började jag drömma mig norrut. Och sen dess har den varit där.
En hemlängtan utan särskilt många liken.
Varje dag har det varit en himla massa mer eller slumpartade tecken från underbara Dalarna. Exempelvis pratas det inom Banverket ganska ofta om Borlänge (för er stockholmare och andra utomgondorianer kan jag berätta att huvudkontoret ligger där; det är den där flashiga blåvita historien bredvid Kupolen). Sen kom förstås daladansen, och så spelade de Miss Li på ett köpcenter jag besökte i torsdags.
Och alldeles nyss kom jag på att det de facto är den första december idag, men utanför fönstret är det grönt, grått och gult. Hemma däremot, där lever den vita staden upp till sitt namn. Har jag hört.
Som tröst lyssnar jag på min absoluta favoritjullåt. Ni har förmodligen hört den, men lyssna på den igen.
En hemlängtan utan särskilt många liken.
Varje dag har det varit en himla massa mer eller slumpartade tecken från underbara Dalarna. Exempelvis pratas det inom Banverket ganska ofta om Borlänge (för er stockholmare och andra utomgondorianer kan jag berätta att huvudkontoret ligger där; det är den där flashiga blåvita historien bredvid Kupolen). Sen kom förstås daladansen, och så spelade de Miss Li på ett köpcenter jag besökte i torsdags.
Och alldeles nyss kom jag på att det de facto är den första december idag, men utanför fönstret är det grönt, grått och gult. Hemma däremot, där lever den vita staden upp till sitt namn. Har jag hört.
Som tröst lyssnar jag på min absoluta favoritjullåt. Ni har förmodligen hört den, men lyssna på den igen.
Skånsk hockeystämning
Som vanligt nuförtiden ligger det på. Men en liten recension av hockeyn i onsdags tänkte jag hinna med.
Själva spelet var väl inte jättemycket att hänga i julgranen, men det var givetvis skönt med seger. Och helt underbart att få stå och skråla med i "Daladans, daladans, daladans" och andra härligheter. Två ståpälsframkallningar blev det också. Först när stämningen börjar byggas upp under uppvärmningen och högtalarna bjuder på "Welcome home, Luc Robitaille". Sen när en av knattemaskotarna åker av isen och hela Rögleklacken gör sitt bästa för att han ska få känna sig stolt, och han svarar med en världsstjärnas vinkning. Lysande och rörande.
Svammelkrönikan
Jag såg den nya, bedrövligare, Filmkrönikan igår. En serie i stadigt förfall för varje år som går. Igår svamlades det om hur sällan Brad Pitt spelar huvudroller, att det skulle vara något alldeles sensationellt med The assassination of Jesse James by the coward Robert Ford som strax kommer till Sverige. Inte sedan Johnny Suede hade han haft huvudrollen sa de.
Nähä? Vad hände med Möt Joe Black? Och Sju år i Tibet? Och för all del Mr & Mrs Smith (hur dålig den än må vara)? Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som att säga att Pitt har huvudrollen i Höstlegender. Men men, smaken är väl som baken; vissa doftar inte som de ska.
Dessutom bär Pitt, enligt undertecknads ödmjuka mening, upp såväl Fight Club som Snatch, och snudd på Se7en också, även om han tekniskt sett inte har huvudrollen i dem. Detta säger jag inte bara för att han är snygg som få och att han råkar vara en rätt hyfsad skådis, utan för att jag faktiskt tycker så.
För övrigt börjar musikdöden åter inträda. Jag har helt enkelt ingen möjlighet att få med mig något att lyssna på. Grinfärdig? Check. Men imorgon får jag iallafall gå på hockey.
Nähä? Vad hände med Möt Joe Black? Och Sju år i Tibet? Och för all del Mr & Mrs Smith (hur dålig den än må vara)? Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som att säga att Pitt har huvudrollen i Höstlegender. Men men, smaken är väl som baken; vissa doftar inte som de ska.
Dessutom bär Pitt, enligt undertecknads ödmjuka mening, upp såväl Fight Club som Snatch, och snudd på Se7en också, även om han tekniskt sett inte har huvudrollen i dem. Detta säger jag inte bara för att han är snygg som få och att han råkar vara en rätt hyfsad skådis, utan för att jag faktiskt tycker så.
För övrigt börjar musikdöden åter inträda. Jag har helt enkelt ingen möjlighet att få med mig något att lyssna på. Grinfärdig? Check. Men imorgon får jag iallafall gå på hockey.
Snabbt tips
På språng igen, som vanligt nuförtiden. Men ändå: Gör som alla säger, kolla in American Gangster. Den är väl värd att se, inte minst tack vare Ruby Dees enorma prestation som Frank Lucas (Denzel) mamma. Äktare rollfigur har sällan skådats.
Mina kurskamrater står och stampar, väntar på att den där befängda dalkarlen ska få ändan ur vagen så att de får mat nån gång. Bis später, also.
Songs for the asking
Jag hade ju lovat mig själv att försöka länka till musiken jag pratar om. Det missade jag såväl i mitt pladdrande om Steve McClaren som angående dagens låt. Så, tack vare Youtube, här finns artisterna tidigare kända som Tom & Jerry, här är Radioheads finaste och här är världens kanske bästa låt någonsin (den som kan räkna alla Beatlesreferenser vinner en promenad). Kelis tycker jag inte är särskilt bra, så den får ni leta på själva om ni absolut måste höra den.
Vintersvammel
Vintern har kommit till Peking. Äntligen. Minusgrader, vitt på backen, en riktig anledning att använda mina nya kängor; fördelarna med vintern är många. Det bästa är nog ändå stämningen som kommer med en klarblå iskall vinterdag. Den är liksom som gjord för att njuta av.
Världscupen i längdskidor drog igång imorse också, vilket tjänar som ännu ett stupsäkert tecken på äkta vinterhelg. När man kan käka frukost samtidigt som en massa damer och herrar sliter livet ur sig, backe upp och backe ner, på tv:n så vet man hur bra man har det.
Inne i baracken smyger en eunuck runt. Men Grand Master C verkar ta det hela med ro. Han är sig själv, hoppar runt, leker och gosar och har ingen aning om vad hans matte och husse ställt till med.
Lönehelgen ska annars spenderas med spenderande. Kanske. Det finns iallafall väldigt många filmer som ropar på ny ägare. Tyvärr lär de få skrika sig hesa. Det är ju julklappstider, gubevars. Tips på slikt ger förresten en guldstjärna i kanten.
Dagens låt bör bli "I am a rock" med Simon & Garfunkel, även om den där vinterdagen i inledningen är i en djup och mörk december. Tur att man är flexibel.
Världscupen i längdskidor drog igång imorse också, vilket tjänar som ännu ett stupsäkert tecken på äkta vinterhelg. När man kan käka frukost samtidigt som en massa damer och herrar sliter livet ur sig, backe upp och backe ner, på tv:n så vet man hur bra man har det.
Inne i baracken smyger en eunuck runt. Men Grand Master C verkar ta det hela med ro. Han är sig själv, hoppar runt, leker och gosar och har ingen aning om vad hans matte och husse ställt till med.
Lönehelgen ska annars spenderas med spenderande. Kanske. Det finns iallafall väldigt många filmer som ropar på ny ägare. Tyvärr lär de få skrika sig hesa. Det är ju julklappstider, gubevars. Tips på slikt ger förresten en guldstjärna i kanten.
Dagens låt bör bli "I am a rock" med Simon & Garfunkel, även om den där vinterdagen i inledningen är i en djup och mörk december. Tur att man är flexibel.
Gamle Brego, kamrat på vida färden
True story of igår kväll: Först var uppkopplingen upptagen. Sen var uppkopplingen bortglömd på grund av fotboll. Och efter det var uppkopplingen ur lag. Därför inga blogginlägg. Förmodligen var ingen ledsnare än jag.
Alla finurliga kommentarer jag hade om den sprudlande, sprakande, sprittande fotbollsfesten (observera gärna ironin) hamnade således mellan stolarna. Skönt att vi är i EM är det iallafall. Men jag sörjer England. Undrar om de spelar Oasis "Stop crying your heart out" på alla radiostationer där idag också. Det gjorde de när de åkte ur VM 2002. Eller om det var EM 2004. Sämre kan man i vilket fall som helst lyssna på om ni frågar mig.
Annars ligger väl "I hate you so much right now" med Kelis eller Radioheads "Creep" nära till hands om man vill ägna en låt eller två till Steve McClaren. För "Don't look back in anger" lär väl inte vara jätteaktuellt.
Minns ni Brego förresten? Ni vet, min kära bil (observera gärna ironin igen) som togs från mig och sedan aldrig blev sig själv? Han är på väg ur tiden, och om det finns någon därute som är sugen på fina reservdelar till humana priser så är denne någon välkommen att höra av sig. Annars blir det skroten i Torsång som tar hand om det. Meddelas endast på detta sätt.
Alla finurliga kommentarer jag hade om den sprudlande, sprakande, sprittande fotbollsfesten (observera gärna ironin) hamnade således mellan stolarna. Skönt att vi är i EM är det iallafall. Men jag sörjer England. Undrar om de spelar Oasis "Stop crying your heart out" på alla radiostationer där idag också. Det gjorde de när de åkte ur VM 2002. Eller om det var EM 2004. Sämre kan man i vilket fall som helst lyssna på om ni frågar mig.
Annars ligger väl "I hate you so much right now" med Kelis eller Radioheads "Creep" nära till hands om man vill ägna en låt eller två till Steve McClaren. För "Don't look back in anger" lär väl inte vara jätteaktuellt.
Minns ni Brego förresten? Ni vet, min kära bil (observera gärna ironin igen) som togs från mig och sedan aldrig blev sig själv? Han är på väg ur tiden, och om det finns någon därute som är sugen på fina reservdelar till humana priser så är denne någon välkommen att höra av sig. Annars blir det skroten i Torsång som tar hand om det. Meddelas endast på detta sätt.
Intill märgen frusen
Upptining pågår. Att vara ute ett par timmar, gåendes kring och i spår, vid dagens råkalla väder skulle frysa ner en hel oxe. De nya, görsnygga (de är faktiskt det) kängorna hjälpte inte. Inte de nya vantarna heller. Nåväl, det överlevdes det också. Och imorgon ska jag reka Vimmerby så jag vet vad som väntar innan jul. Förhoppningsvis får jag stanna inomhus då.
För er som undrar har jag inte vågat prova dvd-spelaren än. Om den inte funkar idag heller - och varför skulle den göra det - kommer kanske mitt relativt goda humör att sjunka en aning. Jag vill ju bara veta hur den där säsongen slutar. Och fortsätta med nästa. Och nästa. Framförallt vill jag sen nån ge Richie Aprile på nöten ordentligt. He has it coming, om man säger.
Den där smått nervösa känslan i magen som kom under helgen funderade jag lite över. Den verkar ju stegra framemot morgonkvällen. Alldeles säkert är den fotbollsrelaterad. Det vill till att Sverige gör en snabb strut mot Lettland imorgon, annars blir det magsår av det här.
För er som undrar har jag inte vågat prova dvd-spelaren än. Om den inte funkar idag heller - och varför skulle den göra det - kommer kanske mitt relativt goda humör att sjunka en aning. Jag vill ju bara veta hur den där säsongen slutar. Och fortsätta med nästa. Och nästa. Framförallt vill jag sen nån ge Richie Aprile på nöten ordentligt. He has it coming, om man säger.
Den där smått nervösa känslan i magen som kom under helgen funderade jag lite över. Den verkar ju stegra framemot morgonkvällen. Alldeles säkert är den fotbollsrelaterad. Det vill till att Sverige gör en snabb strut mot Lettland imorgon, annars blir det magsår av det här.
Den Värsta Digitalprylen
Bli inte rädda, kära läsare, om ni plötsligt ser en dvd-spelare komma flygande genom höst-/vintermörkret utanför fönstret. Åtminstone inte om den verkade komma från Norrköpingshållet. Om allt är som det ska så kommer det att hända inom väldigt överskådlig framtid.
Mitt under brinnande slut av andra Sopranos-säsongen har apparathelvetet mage att lägga av. Pratade man bilspråk skulle man nog säga att den skar. Pratade man dataspråk skulle man säga att den kraschade. Pratade man hundspråk skulle man säga att det var hög tid för en tripp till veterinären. Hur som helst är den jävligt död.
En annan del av inledningsmeningen, förresten; det är höst här, men tillförlitliga rapporter säger att det åks pulka i Gondor. Men jag är inte bitter, nej nej.
Apropå något helt annat så får den träiga och genomtråkiga Stalingrad snart vara klar, tycker jag. Den har hittills (efter cirka 250 sidor siffror och namn) varit läsvärd i ungefär 20 rader, de som handlade om den överjävlige snipern Zaitsev. Och jag vill bara bli klar med den så att jag får börja med Ingenting är heligt. Nånting inom mig hindrar mig från att sätta igång med en ny bok innan jag läst ut den jag håller på med, tråkigt eller ej. Kalla det gärna självplågeri, för det är nog rätt nära sanningen.
Imorgon ska jag försöka att inte svära lika mycket. Huruvida det försöket slutar i en happy ending eller ej beror till stor del på dvd:n.
Mitt under brinnande slut av andra Sopranos-säsongen har apparathelvetet mage att lägga av. Pratade man bilspråk skulle man nog säga att den skar. Pratade man dataspråk skulle man säga att den kraschade. Pratade man hundspråk skulle man säga att det var hög tid för en tripp till veterinären. Hur som helst är den jävligt död.
En annan del av inledningsmeningen, förresten; det är höst här, men tillförlitliga rapporter säger att det åks pulka i Gondor. Men jag är inte bitter, nej nej.
Apropå något helt annat så får den träiga och genomtråkiga Stalingrad snart vara klar, tycker jag. Den har hittills (efter cirka 250 sidor siffror och namn) varit läsvärd i ungefär 20 rader, de som handlade om den överjävlige snipern Zaitsev. Och jag vill bara bli klar med den så att jag får börja med Ingenting är heligt. Nånting inom mig hindrar mig från att sätta igång med en ny bok innan jag läst ut den jag håller på med, tråkigt eller ej. Kalla det gärna självplågeri, för det är nog rätt nära sanningen.
Imorgon ska jag försöka att inte svära lika mycket. Huruvida det försöket slutar i en happy ending eller ej beror till stor del på dvd:n.
Living in a fridge
Livet i baracken går vidare. Om jag minns rätt har jag dock inte förklarat varför fröken Ahl, Grand Master C och undertecknad samsas på en yta som närmast kan betraktas som städskrubb. Anledningen är iallafall att vår lägenhet - japp, den alldeles nyinköpta och nyinflyttade - undergår en del förändringar, så här sitter vi till tre dagar innan jul. Tjobifuckindoo.
I och för sig går det an för en annan, jag är ju bara här i en vecka och några helger. Resten av tiden vräker jag mig på hotellrum i Ängelholm och Vimmerby. That's right, så här i dagar då alla pratar om Vimmerby så ska jag dit och lära mig en del av nya jobbet. Givetvis kommer jag att försöka hedra damen som lättat allas våra barnahjärtan genom åren när jag är där.
Min favoritberättelse av henne? Faktiskt måste jag nog dundra in en liten skräll här. För det är, i knivskarp konkurrens, novellen Allrakäraste syster. Förmodligen beror det på att den lästes ett antal gånger innan man ens nått tre äpplen över havet.
Sen såg jag att det begåtts fel på den här sidan. Nu igen. Susanne Sundför (nä, nu vill inte datorn hitta de där ö:na igen) är från Norge, inte Danmark. Vilket man ju skulle kunnat räkna ut för längesen om man såg den där NRK-loggan i hörnet på "I resign"-klippet. Men som varande en pojk med ganska liten hjärna, så tog det lite längre tid för mig. Bra verkar hennes skiva vara iallafall. Riktigt bra till och med. Här är en annan av hennes låtar, med en lite... ähum, annorlunda... video.
I och för sig går det an för en annan, jag är ju bara här i en vecka och några helger. Resten av tiden vräker jag mig på hotellrum i Ängelholm och Vimmerby. That's right, så här i dagar då alla pratar om Vimmerby så ska jag dit och lära mig en del av nya jobbet. Givetvis kommer jag att försöka hedra damen som lättat allas våra barnahjärtan genom åren när jag är där.
Min favoritberättelse av henne? Faktiskt måste jag nog dundra in en liten skräll här. För det är, i knivskarp konkurrens, novellen Allrakäraste syster. Förmodligen beror det på att den lästes ett antal gånger innan man ens nått tre äpplen över havet.
Sen såg jag att det begåtts fel på den här sidan. Nu igen. Susanne Sundför (nä, nu vill inte datorn hitta de där ö:na igen) är från Norge, inte Danmark. Vilket man ju skulle kunnat räkna ut för längesen om man såg den där NRK-loggan i hörnet på "I resign"-klippet. Men som varande en pojk med ganska liten hjärna, så tog det lite längre tid för mig. Bra verkar hennes skiva vara iallafall. Riktigt bra till och med. Här är en annan av hennes låtar, med en lite... ähum, annorlunda... video.